Underground shopping
Produktion av fejk är kinesernas paradnummer. I allt från att bygga hus som ser riktigt fräscha ut som kommer att läcka om 6 månader till Marc Jacobs väskor som (på långt avstånd) knappt ett tränat läderexperts öga kan skilja. Det är landet med fasaden som sedan fallerar och sedan ingen vill tala om. Regeringen inte minst. Min första upplevelse var när jag och min kära vän Oskar satt i en taxi och fick skulle på en bar som inte var en bar, vi kallade den barbaren och accepterade att det bara var för ikväll som baren skulle finnas.
En av de största turistattraktionerna; fejkmarnaden ligger (bla.) mitt på Nanjing rd och utgör 4 våningar av kopierade billiga godsaker som får alla turister att ”go mental” i tanken på hur mycket pengar som det finns att spara. Inget har ett fast pris utan det är upp till din egen förmåga i ett dramaspel med skrikande försäljare att göra upp hur mycket Abercrombie & Fitch tröjan blir din för. I samma hus några våningar upp ligger förresten Svenska konsulatet och handelskammarens headquarters. Det ryktas att de hade en konferens berörande ämnet häromsistens vilket känns ganska ironiskt med tanke på deras läge.
Jag är inte fejkmarknadens största konsument och egentligen för lat för att pruta (om jag inte har en kines med mig som kan sköta snacket). Däremot tycker jag att det är sjukt spännande när man får följa med till ”lagret” i en mörk korridor någonstans på 40:e våningen i huset som gud glömt. Känslan av underground shopping och att det inte riktigt är lagligt tar över min hjärna vilket resulterar i att även jag (som i 10 min argumenterat för att jag inte gillar fejk väskor) vandrar ut med ett leende på läpparna och en skinande ny Marc Jacobs över axeln.
