andreakg

På 58:e våningen på ett femstjärnigt hotell i Shanghai håller en tysk General manager och hans Australienska fru en julfest. Ett urval av de anställda är inbjudna och en väninna till mig är en av dem. Det fikas och delas ut julklappar.  Enligt tradition bor hotellets GM i en av hotellets sviter. Lägenheten är inredd med deras personliga möbler, och i hyllorna står vackra prydnadssaker som paret köpt under sina resor i Kina. En av de Kinesiska tjejerna pekar på hyllan och viskar till min vän att hon tycker att det är märkligt att de använder gammal träkarl som enbart bör brukas för att tvätta fötterna i som prydnad och en behållare för ris används som en vas osv. Det är tydligt att det är laowais (utlänningar) som bor här säger hon med ett leende på läpparna.

På en av väggarna hänger en enligt västerländska normer ”en moderiktig tavla” med självaste Mao på. Den förundrar henne även.  Jag trodde inte att ni västerlänningar tyckte om Mao? Nej, gör vi inte heller.” Men varför har de ett porträtt av honom på väggen? Frågorna haglar. Ett typiskt känsligt ämne västerlänningar och kineser emellan.  Ja for starters, kulturrevolutionen 69? Kulturrev vadå svarar kinesen? Har du hört talas om att många lärare och konstnärer som försökte göra revolution avrättades av Mao? Kinesen ser ut att ärligt tänka efter och säger att ja det hade hon nog hört om men visste inte att det var ett känt i världen, sen lutar hon sig närmare min vän som att hon ville viska något. Nackhåren reser sig. My dad was teacher. He not like Mao. He is dead.  

Mer kaffe någon? 

8 ungdomar curlade till döds av sina föräldrar bråkar om vem som ska diska och städa i SVT plays satsning ”Ung och bortskämd”. De skriker på varandra och beter sig på ett sätt som är godtyckligt för en 5-åring med down syndrom. Knappt. På ett behagligt avstånd från dataskärmen sitter jag och fördömer deras oförmåga att ta ansvar för huset de bor i. Tack föräldrarna för att ni har curlat med viktigare saker än hushållssysslor. Pappa körde en gång ner en bil till mig i Warendorf i Tyskland under mitt första utlandsjobb, typiskt bra föräldrainsats!

De unga och bortskämda har nu tvättat vilket resulterade i missfärgare kläder och diskussionen fortsätter om att bädda sängar.  De får jobbutmaningar som de (ironiskt nog bla. På ett hotell) som de larvar sig igenom. Förståndshandikappade jobbar nog mer effektivt på dagsverksamheter. Jag trycker på paus för att gå på toa. På min gigantiska badrumsbänk i svart marmor på hotellrummet ligger handukarna rullade och upplagda i en fin pyramid. House keeping har även ställt in nya vattenflaskor och hängt in en ny väldoftande badrock. Samma eftermiddag har jag även fått tillbaka mina skjortor som jag med ett telefonsamtal skickade på kemtvätt imorse. Jag har sedan i februari i princip varje dag krupit ner i en säng där lakanen är sträckta med ordentliga ”hotêll-hörn” som den där tyska überhousefraun (i TV4as Äntligen hemma för er som kommer ihåg) brukade säga.  Snart åker jag tillbaka till Schweiz. Där måste jag i alla fall bädda min egen säng och de kommer bara och städar och byter lakan en gång i veckan. Jag får 3 mål mat om dagen serverade i skolrestaurangen.  Det är bla hit CSN:s medkostnadslån går.  Nej Andrea, du lever nog inte helt olikt de du föraktar i dokusåpan!

Men jag jobbar ju hårt, så det är ok. Eller?