andreakg

Jag gillar generellt sätt inte människor som bloggar. För att dra alla över en kant så får stereotypen ”blogg tjej” mig att må lite lätt illa. För att inte tala om alla människor som spenderar sin jobbtid på att kommentera ”söt kofta” på okända bloggerskors inlägg. Att ta bilder på sig själv varje morgon innan man går hemifrån, exploatera sina barn och väldekorerade hem eller behovet att upplysa omvärlden om sin ointressanta vardag känner jag sådär inför.  Jag har alltid haft höga tankar om mig själv och tycker självklart att min blogg är good shit. Den är lite hemlig. Jag skriver för de närmast sörjande och tycker att det är högst påträngande när någon jag inte känner har läst och lämnat en oklar/meningslös kommentar. Antagligen har en liten attention whore inom mig som har behov av att uttrycka sig eftersom ja nu uppenbarligen författar händelser i formatet blogg. Samtidigt som en del av mig föraktar mig själv kan jag inte förbise att jag någonstans gillar det och klappar mig själv själv på axeln när jag jämför det jag har skrivit med vad svenska folket tycker är godtycklig läsning/tidsfördriv (topplistor över mest lästa bloggar). Jag är en självgod jävel.

1. Staden som aldrig sover. Med 18 miljoner människor ständigt i rörelse och ett utbud som aldrig verkar tar slut och ständigt förnyas går det inte att ha tråkigt. Oväntade galna saker händer varje dag och man slutar aldrig förundras. En ständig kamp på nya intryck; Den som upplever mest vinner.

2. Ät ute (typ varje dag). Ingen lagar mat i Shanghai. Billig fantastiskt god mat från hela världen, alla restaurangerna (speciellt för en interiörstönt som mig). Gatumats kulturen. Att köpa mat på gatan från den lilla tanten utan tänder med den smutsiga vagnen. Framförallt skewers för 2 kr; på vägen hem eller på ett pitstop med taxin mellan två clubbar at 3 am. Livskvalitet! Men framförallt de jag värderar högst; spontaniteten och det sociala vardagslivet som bildas.

3. Marknaderna. En av mina största favoriter är och förblir tailormarket. Sy upp is the shit! Prutandet och argumenten över att saker inte passar eller att det inte alls är det man beställt (för att de ska slippa göra ändringar) är så värt det. Som ett stort plus ligger bästa smyckes marknaden utanför. Fejk marknaderna; en av de värsta ställena jag någonsin upplevt på jorden. Försäljarna förföljer dig, skriker efter dig, drar i dina armar och försöker ständigt lura dig. Men när jag kommer hem med en mullberry väska, ett par as snygga loubourtin heels och ett par converse för typ 400 är jag fett nöjd med livet. Solglasögonmarknaden, te marknaden, insekts marknaden, sex marknaden…Shanghai har en marknad för allt.

4. Alla Ladies Nights. Om du tänker småstad, inoljade hunkar i lacktights, skrikande tjejer med lite för urringade linnen och fruktiga drinkar i händerna så tänk om. Shanghais ladies nights är en hyllning till alla kvinnor med gratis ”champagne” eller drinkar på olika betagande barer och clubbar tisdagar till fredagar varje vecka. 

5. Att ta hand om sig själv. Massage, manikyr och pedikyr, ansiktsbehandlingar, vaxning, ear candeling, akupunktur, cupping…listan kan göras lång.

6. Taikang lu. Mitt favoritområde bestående av små trånga pittoreska gränder att gå vilse i med lokala konstnärer, hantverk, shopping, caféer, restauranger och barer.

7. Utsiktskåtheten. (ett obotligt takterrassyndrom) 

8. Kontrasterna. Att ena kvällen sitta i en skyskrapa på 87:e våningen och sippa drinkar för att nästa dag ta en promenad och köpa frukt i ett område där hustaken är lagade med tyg. Världsbilden ändras och man lär sig så otroligt mycket av att bo mitt i det.

9. Att (billigt) transportera sig. På 6,218 km²  förändras proportionerna på vad som är långt. Tunnelbanan som är grymt välutvecklad kostar 3 kr och taxin inte långt därefter. Som jag nämnde innan staden sover aldrig och för att hinna med så mycket som möjligt på en dag gäller det att ligga i. En hatkärlek; 20% av utekvällarna spenderas i taxin, man ser ingen blå himmel för all pollution och man vill ta livet av sig i rusningstrafiken på metron men allt funkar förvånandsvärt nog. 

10. Människorna. Kineserna. De är ett mist sagt förunderligt folkslag. Lika mycket som de irriterar fascinerar de mig på samma gång. Jag kommer nog aldrig att förstå men de är rätt sköna. Laowaisen (med andra ord vi alla andra). Shanghai drar till sig en viss typ av människor likt en magnet riktad mot alla världens hörn. Aldrig tidigare har jag träffat så många intressanta, utåtgående, passionerade, strävade och kärleksfulla människor i en och samma stad. Magiskt.

11. Hotellen. I mitt yrke är det som en våt dröm.