När jag har...
Ett: investerat i en kikare och två: lärt mig mandarin kommer jag att kunna läsa Shanghai Railway Stations avgångar från mitt fönster! Skit inte i det.
The little emperor(s)
30 år senare råkar jag befinna mig i samma land mitt ibland alla kejsare och kejsarinnor. Närmare bestämt på ett management trainee möte på HR kontoret hos en av de ledande Amerikanska hotellkedjorna. HR damen tar ett djupt andetag och börjar tala om problematiken med alla de små till skyarna höjda kinesiska ensambarnen (läs mina blivande arbetskamrater) som inte fått lära sig att samarbeta i sandlådan (läs på hotellet) pga Mao´sans ”one-child-policy”. 6 personer (Mamma, pappa, mormor, morfar, farmor och farfar) har istället för ett syskon både grävt och hämtat vattnet för att bygga sandslottet åt sin lilla prins/prinsessa. Dessutom med senaste Gucci spaden och LV hinken som familjen egentligen inte hade råd med (I LOVE metaforer)
Jaha och vad vill ni hon att jag ska göra åt detta? Hade jag bara fått ha en unge skulle jag väl ha gjort det samma, eller ja, förhoppningsvis skulle jag väl inte spoilat ungen så till den milda grad att den inte skulle kunna funka på en arbetsplats 20+ år senare. Men det kommer inget svar på min fråga eller nån slags conclusion heller. Det nickas mest instämmande runt bordet. Kineser gillar oftast läget.
Note to self: jag ska inte jobba som HR i Kina de närmaste åren.
Gränsland
Efter en ofrivillig landsflykt och 1 månad av ljuv tid i Sverige är jag nu äntligen på väg tillbaka till Shanghai. Gränslandet är i Larssas lägenhet där det författas ett stycke internship report om mina synder, strapatser och de erövringar förra vändan i Öst. Denna gång ska jag ta allt ett steg längre och . En av mina trogna fans i livet gifter sig imorgon och detta inlägg tillägnar jag honom efter att han har framfört klagomål på att bloggen legat i träda. Väskan är packad och redo att åka, på det högt relaterade ämnet "packningsångest för uppenbar övervikt" ber jag att få citera en klok gammal räv:
”Packa ner allt i väskan och dra en snyfthistoria om hur du måste flytta till kina för att hitta din cancersjuka bror som flytt landet för att han inte fick sin sista önskan uppfylld; ett bowlingklot som blinkar i takt till bomfunk mc's gamla one hit wonder freestyler. Nu har du köpt det för dina sista pengar och packat ner det tillsammans med allt du äger och har för att se till att han iallafall kan dö lycklig!” (Johansson, 2010)
