andreakg

Produktion av fejk är kinesernas paradnummer. I allt från att bygga hus som ser riktigt fräscha ut som kommer att läcka om 6 månader till Marc Jacobs väskor som (på långt avstånd) knappt ett tränat läderexperts öga kan skilja. Det är landet med fasaden som sedan fallerar och sedan ingen vill tala om. Regeringen inte minst. Min första upplevelse var när jag och min kära vän Oskar satt i en taxi och fick skulle på en bar som inte var en bar, vi kallade den barbaren och accepterade att det bara var för ikväll som baren skulle finnas. 

En av de största turistattraktionerna; fejkmarnaden ligger (bla.) mitt på Nanjing rd och utgör 4 våningar av kopierade billiga godsaker som får alla turister att ”go mental” i tanken på hur mycket pengar som det finns att spara. Inget har ett fast pris utan det är upp till din egen förmåga i ett dramaspel med skrikande försäljare att göra upp hur mycket Abercrombie & Fitch tröjan blir din för. I samma hus några våningar upp ligger förresten Svenska konsulatet och handelskammarens headquarters. Det ryktas att de hade en konferens berörande ämnet häromsistens vilket känns ganska ironiskt med tanke på deras läge.

Jag är inte fejkmarknadens största konsument och egentligen för lat för att pruta (om jag inte har en kines med mig som kan sköta snacket).  Däremot tycker jag att det är sjukt spännande när man får följa med till ”lagret” i en mörk korridor någonstans på 40:e våningen i huset som gud glömt. Känslan av underground shopping och att det inte riktigt är lagligt tar över min hjärna vilket resulterar i att även jag (som i 10 min argumenterat för att jag inte gillar fejk väskor) vandrar ut med ett leende på läpparna och en skinande ny Marc Jacobs över axeln. 

Ni som känner mig vet att jag inte har pigmentet på min sida. Jag skulle vilja hävda att allt är mammas norska geners bristande funktionsdugligheter. Däremot här borta i öst ligger jag bra till då det kinesiska idealet säger ”så vit som möjligt”. . De går ut med paraplyer, smörjer in sig med cancerframkallande vit-krämer och klär på sina barn så mkt kläder att de självmant håller sig i skuggan (den sist nämnda är en egen slutsats som jag inte helt vet om den håller). När jag försökte gräva djupare i det här berättade min vän Jennie att i hon tycker att hon ser ”smutsig” ut när hon blir solbränd.

Västerlänningar är lika med status och nattklubbar är beredda att bjuda på ett bord med löjliga mängder sprit för att vi ska komma dit och vara ja just…vita.  Mina vänner var på ett event på en golfklubb med ett gäng miljonärer och drack whiskey för en mindre Afrikansk skattskuld i funktion av ”vita accessoarer”. Till samma golfklubb var vi bjudna i helgen och på ett slags poolparty och jag är ju inte den som är den. Åka golfbil, öva svingen i high heels och bli serverad av Miss Golf vid poolen var en rätt absurd känsla men inte att förneka jävligt nice. Ingen diskussion om moral eller etik kommer att följa, Punkt. 

Jag går en kurs i uppselling (hur man på bästa sätt lurar gästerna att köpa ett dyrare rum) just nu. Jag äger kursen som är till 80 % är på mandarin, which is kind of sad. Min hypotes är att det är att det är mitt Svenska lågiska tänkande som räddar mig 9 av 10 ggr. eftersom mitt kinesiska vokabulär är begränsat till ni hao och xie xie. Många timmar har spenderats i klassrum med Kineser under mina 2 år i Schweiz men en sak förundrar mig fortfarande. Det är ingen hemlighet hur grymma de är på att memorera och lära utantill, men när det kommer till att göra en simpel analys eller uttrycka en åsikt är det inte alls lika självklart längre.  

Efter 20 minuters lecture på mandarin stannar föreläsaren plötsligt upp. Nu har hon nog ställt en fråga igen. Tystnaden ekar mellan väggarna, de skruvar på sig, verkar oberörda och tittar sen desperat på varandra. Sen tittar de på mig. Kommer hon att räcka upp handen? Och det gör jag ju så gärna; ”Sorry what was the question?” 

Likt ett kungabröllop har min födelsedag firats i dagarna 3. I tisdags blev jag bjuden på SPA av min söta kollega Justine. Vi åkte till Dragonfly spa i Pudong och jag fick en pedikyr och manikyr. Vi satt där i evigheter och drack te och frossade i vouge och elle. 

På självaste onsdagen efter jobbet åt jag och några  kollegor min favorit Mexikansk buffé på hotellet och sippade rödvin i lobby baren (eller rättare sagt jag sippade rödvin eftersom resten var nykterister). Kvällen avslutades tidigt eftersom jag skulle jobba okristligt tidigt dagen därpå. På fredagen var det grande finale och jag hade bokat ett bord på Cottons i French Concession, som är mitt favorit neighbourhood i Shanghai. Det är lite grönare, husen lite lägre och det är helt enkelt lite trevligare. Tack Victor för resturang tipset! Min bekantskapskrets här är lite utspridd mellan olika gäng i olika åldrar och nationaliteter men kvällen blev över all förväntan! Jag är världens lyckligaste som har lärt känna dessa fina och fantastiska människor här i landet långt borta. 

Denna fantastiska katt och andra fina gåvor fick jag i födelsedags presse, K.Ä.R.L.E.K. 

Hört på en picknick häromdagen. I Kina anses en förlossning som en operation mer än att ett barn kommer till världen (vilket det faktiskt är). När det kommer till bedövningen (som var huvudämnet i diskussionen) är det inte alls en självklarhet som i Sverige, den ges på grunden av medicinskt tillstånd.  Sjuka och äldre kvinnor får det. Däremot, friska kvinnor som anses vara kapabla till att trycka ut den lilla knodden utan ”problem” får det inte. Min uppfattning; SJUKT. Hon som upplyste mig om detta ligger högt på min lista.  

En personlig favorit och ett vårtecken. Vart man än befinner sig i världen är Svenskarna beredda att fira och det gäller i största höjd även i Shanghai. Den klockrena gemensamma nämnaren är att det aldrig blir som man har tänkt sig.

Dagen började i Fuxing park (som är en av de få parkerna där man får sitta på gräset!) med goda vänner, filtar, lite vin och massa gott. Jag lagt in veto på bra väder och mycket riktigt sken solen och termometern visade +25. Riktigt nice!

Själva aftonen skulle firas på en drakbåt tillsammans med 170 andra svenskar. En buffé med snaps skulle avnjutas på Hangpu river och vi skulle få se fyrverkerierna från Expo invigningen…trodde vi ja! Den kinesiska polisen gillade dock helt plötsligt inte planen och påstod att vi inte hade ett giltigt tillstånd. Lite insider löd att presidenten var i Shanghai och de var rädda att vårt valborgsfirande inte skulle falla honom i smaken.  Det var bara att acceptera att det är såhär det funkar i kommunist Kina och vi fick iaf tillstånd att förflytta maten till ett annat venue (!).

Maten flyttades och en bar öppnades upp för att hålla svenskarna glada (vilket inte helt oväntat funkade utmärkt).En eloge till Swedish chambers arrangörer för att göra det bästa av situationen! Kvällen slutade i ett socialt experiment med kanske lite för mycket alkohol för de flesta.  Även om vi är på andra sidan jorden kommer Svenskar aldrig sluta vara Svenskar.

Gratis är gott tänkte jag när jag blev erbjuden en biljett till en av de obligatoriska akrobatik showerna idag. Mina två Japanska kollegor Yuko och Rieko var i eld och lågor i taxin medans mina förväntningar var lika med noll. Alla fördomar om hur de behandlar de stackars kinesiska barnen i gymnastikskolorna gick runt, runt, runt i mitt huvudet.

 Efter kvällens upplevelse på Shanghai Circus har jag dragit följande slutsatser:  

1. Det var inte överskattat.

2. Kinesiska gymnaster är ”freaks of nature”.

3. Att jag nu har förstålelse för att mina svenska manliga bekanta (i hemlighet) är jävligt sugna på att ligga med       liten Kines dam.

4. Dödsstraff borde införas på att sälja söta popcorn utan en varningsskylt.

The Shelter (som i fd. ”bomb shelter”) besöktes härom natten.  ”Less is more” säger de som vet, och minimalismens och musikens påverkan var påtagbar! Me like annorlunda clubs!

Det finns en checklista för allt! Igår kväll var jag på ett väldigt trevligt public speeking event arrangerat av Swedish Chambers Young Professionals. Det var två kommunikations konsulter som talade om konsten att sälja sin idé och vikten av att förbereda en presentation. Den senare av de två talarna; Chad Bagley var en lustig man i svarta markerade bågar som argumenterade för checklistor, viket jag är ett stort fan av!

Det var en väldigt trevlig kväll med trevliga människor och jag träffade min bloggvän Maja ”in real life”. Efteråt begav vi oss till en av Shanghais mer ”old school” barer med tärningsspelande kineser, fulöl och en bar katt. 

På studie besök hos konkurrenten Grand Hyatt i Pudong. Hotellet är en av världens högsta och är beläget på 53:e till 87:e vån i Jin Mao Tower, granne med turist attraktionen Shanghai World Financial Centre aka. Flasköppnaren.